Anna Perho beställer ingen efterrätt på en restaurang och undviker att göra dem hemma – dock ärvde hon detta recept på en nostalgisk delikatess från sin mamma

Journalist-coach Anna Perho gillar mat och matlagning. Han är dock ingen dessertmänniska. Anna beställer nästan aldrig efterrätt på restaurang och undviker att göra och baka dem hemma också.

”Om det är en fest där det ska serveras efterrätt så går jag ganska ofta från där staketet är lägst. Jag bjuder på glass eller en chokladask, säger Anna.

Anledningen är att han inte riktigt gillar smaken av godis. När hon väntade sitt första barn var Anna sugen på chokladtäckta kakor och choklad, men annars har kombinationen av salt och fett alltid absorberats bättre än socker och fett.

– Ibland är det rent tråkigt att jag inte gillar godis när jag ser underbara rätter på en restaurang, säger Anna.

När Anna började planera sin mamma Leena Perhon kokbok med, dock fanns det en efterrätt som han, med hans egna ord, ”stack in” i boken som hans mamma gjort.

Det är Anna Perhos mamma.

Apelsinris var familjen Perhas semestermat

Apelsinris gjort på risgrynsgröt, vispgrädde och apelsiner serverades under Annas barndom på 1970- och 80-talen på de finaste högtiderna, som självständighetsdagen. På den tiden täcktes glasskålar av tunt glas i matsalen på gården Perhoje, i vilken en portion lika stor som en generös palm serverades.

”Jag skulle hävda att det aldrig fanns mer apelsinris. Det var en dos, det är allt. Att efterrätten inte fanns i mataffären gjorde den ännu mer attraktiv, säger Anna.

Han beskriver smaken av apelsinris som färsk, rund, lättätad och säker.

Nostalgisk mat påminner mig också om mormor, som brukade göra apelsinris av överbliven gröt från karelska pajer.

Som vuxen uppskattar Anna att hon gjorde apelsinris kanske ett par gånger.

”Det har på något sätt blivit helt bortglömt. Jag skulle kunna rehabilitera apelsinris i vissa situationer, säger Anna.

Vad är det egentligen som gör apelsinris till en bra efterrätt i en desserthatares ögon?

”Det är enkelt, snabbt och du kan erbjuda det till en stor grupp utan att det ställer till med en massa problem. Apelsinris är inte för sött, och det ger en bra ursäkt att koka risgrynsgröt. Själva risgröten är underbar”, säger Anna.

Gott apelsinris innehåller mycket grädde

Enligt Annas uppfattning kräver perfekt apelsinris – som mat i allmänhet – ”allt piggt”. Den måste innehålla ordentligt fet grädde eller helmjölk så att risgröten blir rik och mjuk.

”Jag hatar skräpmat. När jag kryddar mat så kryddar jag den på ett sådant sätt att man känner det på hakan, säger Anna.

Orange spelar också roll. Enligt Anna är den perfekta apelsinen till apelsinris saftig och saftig. Han skulle undvika apelsiner som är för vattniga, för då finns det risk att apelsinbitarna flyter ovanpå riset i sin egen vätska, och den fyllighet som är karakteristisk för efterrätten går förlorad.

Annars är det svårt att gå fel med apelsinris. Det finns bara sex ingredienser: ris, salt, apelsin, grädde, socker och vaniljsocker.

”Ett annat möjligt misstag kanske är att kryddningen lämnas halvvägs. Genom att smaka kan du äntligen få allt rätt. Receptets mått och mängder är utgångspunkten, men den riktiga smaken kommer egentligen bara genom att smaka, säger Anna.

Och om du vill göra det rätt kan du skippa risgrynssoppan och ta en måltidsversion från butikshyllan.